Champagne är festdrycken nummer 1 som man plockar fram till högtidliga och speciella tillfällen. Om det gäller en stor fest, nyårfirande eller till ett bröllop så gäller samma sak; Champagne skall finnas på plats! Efterfrågan på Champagne runt om i världen har stigit dramatiskt de senaste 20 åren och bara exporten representerar idag ett värde på nästan 2,5 miljarder €. Fortsätter denna trend kommer vi i snar framtid få utbudsproblem då produktionen av Champagne är begränsad till just storleken på Champagnedistriktet. Champagne kan inte tillverkas på annan plats än just i Champagne och regionen kan ju helt logiskt inte bli större bara för att efterfrågan ökar.

Historiskt har man framställt vin i Champagne sedan romartiden. Först tillverkades vitt vin, senare rött för att till sist bli ”grått” – ”gris” som betyder att man använt röda druvor för att framställa - något så när - vitt vin. Man skiljer druvskalen relativt omgående från vindruvssaften eftersom det är skalet på druvorna som avsöndrar den röda färgen. Det var troligtvis i England, i början på 1700-talet som man uppfann idén att tappa mousserande vin på flaska. Innan dess levererades vinet i tunnor som hade den dåliga egenskapen att ofta ”bubbla över”. Att kunna försluta flaskorna gav möjlighet att stänga inne kolsyran i vinet och det var på det viset mousserande vin på flaska skapades. Ironiskt nog så är inte det vi kallar ”Champagnemetoden” från själva Champagne. Sägnen säger att det var en munk vid det välkända namnet ”Dom Perignon” som hämtade hem metoden från en resa till södra Frankrike. "Champagnemetoden" användes nämligen redan innan vid framställning av mousserande vin i Limoux i Languedoc.

Det anses faktiskt vara här som man uppfann Champagnemetoden, eller den traditionella metoden för tillverkning av mousserande vin. Än idag framställs goda och prisvärda ”Blanquette de Limoux”, men det är en annan historia. Dom Perignon anses vara den som organiserat Champagneproduktionen på ett nästan vetenskapligt sätt. Han definierade hur produktionen skulle gå till och vilka druvsorter som skulle användas. Sen gick det fort. Det som anses vara det absolut första vinhuset är den välkända Ruinart följd av Moët, Clicquot, Roederer, Heidsieck et Cie. Är då Champagne en metod eller ett vin? Faktiskt båda två, men det är bara vinet som är unikt från Champagne. Metoden där kolsyran framställs naturligt genom att man genomför 2 jäsningsprocesser av vinet används både i Italien och Spanien. Då kallas metoden oftast för ”Metodo classico” i Italien och ”Metodo tradicional” i Spanien. En stor del av dagens vinodlare i Champagne är faktiskt druvodlare och inte vintillverkare. De anses vara ungefär 13.000 som odlar vindruvor och som sedan säljer allt eller en del av sin skörd till de stora vinhusen. Det är sedan dessa vinhus som framställer och säljer den färdiga Champagnen.

Det är dessa stora vinhus, som ofta är eller ägs av multinationella företag, som tack vare sin storlek finns erbjudna på exportmarknader som Sverige. Men det finns också mindre vinodlare som tillverkar mycket goda Champagneviner. Tyvärr experteras de inte alltid utanför Frankrikes gränser. Klassifieringen av viner i Champagne är relativt enkel att förstå. Alla Champagner tillverkas på samma sätt. Det är endast råvaran, dvs kvaliteten på druvorna som gör att man delar in Champagnen i 3 olika kategorier. Vissa byar anses ha bättre kvalitet på sina druvor och kan därför ta ut ett högre kilopris på sina druvor. Champagne : det är standardkategorin för mousserande vin som tillverkats enligt den traditionnella metoden på druvor från Champagne. Druvorna kommer från byar som representerar 68% av Champagnes åkerareal. Champagne Premier cru : detta är vin som gjorts på druvor som kommer från byar som anses tillverka druvor med något högre kvalitet. Dessa byar utgör 18% av åkerarealen i Champagne. Champagne Grand cru : detta är Champagne som framställt på druvor från de absolut bäst rankade byarna. De utgör endast 14% av åkerarealen i Champagneappellationen.

Om druvans urprung är grundprincipen för klassifieringen av en Champagne, så finns det också andra parametrar som inverkar på smak och kvalitet :

  • Pressen av druvorna : kvaliteten på saften reduceras ju mer man pressar. Regeln som gäller är att man med 4000 kg druvor endast kan plocka ut 25,5 hL. Man kan pressa ut mer saft, men den används inte till Champagne utan skickas till distillerier för annan användning.
  • Blandningen av det färdiga vinet : den vinansvariga personen har ett stort ansvar i Champagne då det färdiga vinet ”blandas fram” och är inte enbart resultatet av årets skörd. Man kan alltså helt enligt lag blanda flera olika årgångar i ett och samma vin. Detta gäller naturligtvis bara för ”icke-millesimerade” viner, där årgången inte uppges. Man kan också blanda vin från första pressen och efterföljande pressar. Det är på det viset man kan stabilisera smaken år ut och år in och garantera att konsumenten erbjuds något så när samma smak oberoende av årgången. Det är därför som valet av Champagne, till skillnad från andra viner, blivit en fråga om märkespreferens snarare än en specifik produkt och en specifik årgång.
  • Lagringstiden : efter att man har lanserat den andra jäsningen som framställer kolsyran i vinet så ska vinet lagras minst ett år. De finare Champagnerna lagras dock 2-3 år. Vinet mognar på så sätt och får mindre och finare bubblor och en mer harmonisk och balanserad smak.