Bordeaux är utan tvekan en av de mest kända och kanske till och med den mest prestigefyllda vinregionen, inte bara Frankrike utan i hela världen. Med sina 115.000 ha med vinrankor stiligt upplinjerade längs med atlantkusten producerar Bordeaux själv, runt hälften av de stora världskända franska vinerna, de s.k. “Grands crus”. Vindistriktet är organiserat runt floderna Garonne och Dordogne som flyter samman till floden Gironde. Gironde flyter sedan vidare ytterligare 8 mil västerut innan floden mynnar ut i Atlanten. Vinrankor finns överallt och befinner sig aldrig långt från floderna. På vänstersidan om Gironde finner vi den välkända Medoc-appellationen som troligtvis innefattar de mest kända och mest presigefyllda röda viner i världen. Längre söderut och på andra sidan av staden Bordeaux finner vi Graves, ett annan välkänt vindistrikt.

Det är här vi kan uppskatta utsökta rödviner, men också de söta Sauternes-vinerna där Château Yquem säkerligen är det mest berömda vinhuset. På östra sidan om floden Garonne ligger Entre-deux-mer som i regel producerar prismässigt mer tillgängliga viner. Fortsätter vi norrut till andra sidan av Dordogneflodenkommer vi på nytt in i de prestigefyllda distrikten, såsom Saint-Emilion och Pomerol. I det sistnämnda finner vi bland annat det ovärderliga Château Petrus. Slutligen, mitt emot Medoc och öster om floden Gironde finner vi på nytt de mer prisvänliga distrikten som Côtes de Blaye och Côtes de bourg. Siffrorna talar för sig själva ; Bordeaux innefattar 57 appellationer och mer än 4.000 « vinslott ». Vinhusen kallas lite pretentiöst för just ”slott” i Bordeaux, men ofta är byggnaderna faktiskt bara enklare hus. 75% av vinerna är röda och framställs till största delen norr om Bordeaux. De återstående 25% vitt vin är främst tillverkade syd-öst om Bordeaux. Vad som utmärker Bordeaux-vinerna är den stora variation av jordtyp och det stora antalet druvsorter som används i vinodlingen. I Bordeaux blandar man flera olika druvsorter i ett och samma vin. Förutsättningarna för att hålla en konstant kvalitet och lyckas med varje årgång är därför relativt stora, eftersom man alltid kan kompensera en druvsorts mediokra skörd med en annan druvsort som haft en bättre skörd. I Bourgogne till exempel, är detta omöjligt då endast de 2 druvsorterna Pinot noir och Chardonnay används till rött respektive vitt vin.

För de röda vinerna har Bordeaux gjort sig kända för sin ekfatslagring och det är också Bordeaux-viner som blivit regeln för hur rödviner ska smaka. Vinodlare runt om i världen har därför lite olyckligt valt att imitera den typiska Bordeauxkaraktären med ekfat istället för att utveckla sin egen personliga stil. Detta hämmar naturligtvis mångfalden av viner som vi vinentusiaster är så intresserade av. I Bordeaux använder man framför allt Cabernet Sauvignon som är en druvsort från Medoc. Merlot och Cabernet franc et andra druvsorter som också används i stor skala.

Att förstå klassifieringen av Bordeaux-viner är inte så lätt vid en första anblick.Till att börja med måste man skilja på ”rangordning” och ”appellationer”. Vad gäller appellationerna finns det 3 stora kategorier. Regeln säger att det inte ska finnas någon hierarki vad gäller AOP i Frankrike. Trots det gäller undantaget i Bordeaux, det finns alltså 3 kategorier med appellationer i stigande rangordning :

1. Generell appellation : det är vad vi kallar för « Bordeaux » eller « Bordeaux supérieur » viner. I denna kategori ingår alla viner som odlats runt Bordeaux, närmare bestämt i regionen Gironde.

2. Regional appellation : detta är viner som kommer från ett mer precist område än bara ”Gironde”. Graves, Medoc, Côtes de Blaye är några exempel.

3. Kommunal appellation : vissa vinodlare har känt behov för att utmärka sig och man har därför skapat appellationer som refererar till kommunen som vinet kommer ifrån. Margaux, Saint-Estèphe, Pauillac, Pomerol eller Saint-Emilion är exempel på sådana kommunala appellationer.

Vid sidan av dessa 3 kategorier av appellationer måste vi nämna några ord om den officiella rangordning som gjordes på beställning av Napoleon III inför världsutställningen år 1855. Målsättningen var att i 5 olika kategorier rangordna viner som tillverkats runt Bordeaux. Alla de utvalda vinerna utom ett, Chateau Haut-brion från Graves, kommer från Medoc-distriktet vilket naturligtvis i sig är en stor brist.

Därför, för att komplettera klassifieringen från 1855 som bara rangordnat de stora vinerna från Medoc, har man 1959 skapat en klassifiering av Graves-vinerna. Skillnaden från 1855-klassifieringen från Medoc är att det inte finns någon intern hierarki mellan vinerna i Graves-klassifieringen. Klassifieringen innehåller 8 vitviner och 13 rödviner. Även Saint-Emilion som inte fick vara med i klassifieringen från 1855, har skapat sin egen klassifiering som senast modifierades 1996. Dessa klassifieringar är idag ofullständiga på många sätt och vis. Dels representerar de bara ett fåtal väldigt exklusiva viner och tar inte med i beräkningen det stora utbud av mer tillgängliga och mycket goda viner från Bordeaux. Dels så har ingen officiell rangordning gjorts mellan alla de olika appellationerna så man kan inte säga att t.ex en Paillac är bättre än en St Emilion, eller tvärt om - det är snarare en smaksak som bedöms av var och en. Slutligen så ska det noteras att Pomerolområdet inte ens ingår i någon officiel klassifiering trots att vi här finner världskända vinhus som Chateau Pétrus.